Farsdag

Igår var det som sagt Farsdag. Jag tycker det är helt underbart att det är en kalenderdag. En anledning att fira. Visst kan den komma med lite ångest också, jag har väl som de flesta vet inte så bra kontakt med min biologiska far.
Tidigare i mitt liv har jag tyckt att det har varit lite spännande, och speciellt. Tycker det fortfarande, han tillhör min mammas tidigare liv. Hennes ungdom och jag är ett bevis på kärlek.

Men efter det att jag fått barn och under graviditeten har det kommit med viss ilska och massa frågetecken. Jag har känt mig övergiven och undrat hur man kan lämna ett barn sådär, utan att visa särskilt mycket intresse. Jag förstår att det är lättare för män, eftersom de inte får samma band till barnet direkt (vissa). Att mamma flyttade upp till sundsvall gjorde väl inte att det var lätt att besöka mig. Han gjorde det dock, till en början iaf. Sen vet jag inte vad som hände, vi hördes inte på flera år.

Jag har hela tiden vetat att jag har en annan pappa också, men jag började kalla Peter min pappa. Det föll sig naturligt, det var inte alls påtvingat utan det var jag som började göra det. Han är också den som varit min pappa, han som skällt på mig när jag gjort saker man inte bör, han som följt med och tittat på dans föreställningar trots att han inte varit intresserad av dans egentligen, ställt upp om jag behövt, försökt lära mig rätt från fel, tagit mig på semester, gett mig en underbar farmor och lika underbar farfar, varit hård mot men gjort mig tuff, lekt som tusan med, tagit mycket skit i min tonår, gråtit för min skull när jag hade det jobbigt. Älskar dig. Tack för att du finns. Att min mamma, mina bröder från konsum och du gör mitt liv full av kärlek.

Men jag vet också att min biologiska fader inte har haft ett liv som varit särskilt lätt. Så man får se det till att man hela tiden lär sig nya saker, kommer till insikt. Jag känner idag ingen ilska, ibland kanske ett visst vemod. För jag vet att jag och min biologiska fader är väldigt lika i vissa skeenden, drömmande och menar väl. Han är också en sådan som aldrig ger upp, vågar satsa på sina drömmar. Har även syskon som jag kan se likheter i. Väldigt konsnärligt lagda. Får väl se det till att jag har tur, jag har lärt mig mycket av båda två. Två fäder där vissa inte har någon kanske bör ses som en bonus.