Hatar att bli besviken. Det är nog den värsta känslan. En ilsken klump i magen, man vill inte bry sig. Man önskar att det var lättare att glömma, att inte tänka på. Har alltid så höga förväntningar och oftast blir det lika bra som jag hoppats. Lika ofta är det nog dock tvärtom, man vill mer. Jag är ju också en sådan person som sällan blir nöjd, vill att allting ska vara perfekt och precis så som jag vill, blir det inte så går jag igenom och ältar hur jag skulle ha gjort. Mitt nyårs löfte blir att jag ska tänka mer på mig själv, inte bry mig så mycket om vad andra tänker. Vet att jag kanske inte alls ger det intrycket, att jag verkar självständig och ibland till och med modig. Men fan vilken fegis jag har blivit. Min värsta fiende är mig själv och mina negativa tankar. Att den ständiga jakten på perfektion skulle vara någonting positivt är ju tyvärr inte heller fallet. Istället för driftighet och hunger går jag in i mig själv. Men mina vänner, Nytt år nya tag!
För många av oss är det så det är lääääänge. Livet pågår ju hela tiden, och allt är ju inte för alltid. Att jobba med sig själv är ju också utvecklande. Häng i, resan pågår. Kramar
SvaraRadera