23.11

Karma straffar en.
Jag tog bussen in till Sundsvall häromdagen. Jag är ju faktiskt en av dom som gillar att åka kommunalt, om man slipper mycket packning och får en plats att sitta på är det mysigt. Musik i öronen eller att bara snegla på andra. (japp jag brukar tjuvlyssna)
Det sitter en ung flicka på andra sidan, hon kliver av. Jag hinner se att hennes vantar ligger kvar men hon är redan utanför dörren så jag skiter i det. Hon får en anledning att få nya av mamma och pappa. Ger i alléfall vantarna till chaffisen innan jag kliver av.

Dagen går. Fikar med Sandra och Frida, strosar i stan, vi går sedan och ser en helt underbar julshow. Det var så kul. Det var esteterna på Hedbergska som hade gjort den, min favorit var en blind kille och en brunett som sjöng min favvo jul sång, Farytale of NY. Träffade även min gamla granne. Han jag lånade socker av, det var så längesen. Senast var nog när vi gick på gymnasiet. Det är betydligt många mer år sedan än man vill erkänna.

Showen är slut och jag får äntligen åka hem till min underbara dotter. Alex ska ju åka dagen efter så vi bestämmer oss för att lägga fram nyckeln till dagen efter. Men icke. Borta.

-Var det två nycklar i ett snöre. Frågar mamma.
-Ja vadå?
-I ett svart snöre licksom.
-Ja ett svart snöre.
-Det hittade jag och Sandra, men vi lämnade in den.

Fan, dom hittar alltså min nyckel. De vet såklart inte att jag har tappat den, men ändå. Typiskt.
Dom borde ha fattat, så typiskt mig....
Men det löste sig. Alex blev insläppt och jag fick en hint av karma att alltid vara snäll.
Lite av låten.