BOOM!

Jag hade precis slitit ut hans hjärta. Håller det i handen och ser hur det långsamt långsamt slutar slå. Han ser chockad ut. 

Jag böjer mig ner och säger någonting coolt. Typ, jag vet inte. Fuck you motherfucker! 

Nu hände ju det där inte alls. Väldigt långt därifrån faktiskt. Det var nog faktiskt han som slet ut mitt hjärta. Eller nej inte det heller. Men det kändes fan så. Arg var jag iaf. Men det vet han inte heller. För jag var så arg att jag slutade svara på hans sms. Jävlar! Där visade vart skåpet skulle stå. Och så går livet vidare. Det är egentligen läskigt hur osentimental jag är. Sviker du mig har jag noll tålamod. Tack alla män i mitt liv som svikit. Jag går snabbt vidare. Jag är kanske lite ensam. Men är nog mest selektiv, lat kanske. Det är ändå helt otroligt att jag har så många vänner kvar med tanke på hur otroligt dålig jag är på att svara på samtal. Och sms. Svara överhuvudtaget faktiskt. 

Kommer på mig själv med att rynka på min lilla fräkniga näsa. Inte äkta fräknar, det föddes inte jag med. Utan det dit sminkade fräknar. Ja jag sminkar dit fräknar fast jag är 35.  Hur blev jag den gamla helt plötsligt. 35! För 10 år sedan levde jag i Göteborg, vägde 20 kilo mindre och fattade inte hur snygg Jag var var. Så där är vi ändå lika. Jag nu och jag för 10 år sedan. Självkänsla på topp.

Kort novell från mina anteckningar. Mars 2022