Brev till unga Linda

Tänk om jag visste då det jag vet nu.
Du är fortfarande du, naiv, tankspridd och släpper inte det du brinner för.
Du kommer bli bränd och sårad tio gånger värre än vad du blivit nu, men att du kommer inte sluta bli kär eller älska, det är en omöjlighet. Det kommer nya, dom kommer fortare än du anar.
Du gör om misstag. Du kommer tillslut förstå att du måste göra det som gör dig själv lycklig.

Jag får väl passa på att be om ursäkt, det blev inget av med singel i New York och surfa kan du inte. Du kommer tillslut bli av med oskulden och bli kysst. Men du kommer inte bli så amorös som du tyckte var häftigt, ingen man från alla kontinenter här inte, ingen trekant heller.
Att vara med en man och monogam kommer bli din grej, trots att du ville vara som Samatha i sex and the city är du alldeles för känslostyrd för det. Faktum är att du kommer älska att prata, diskutera, uppleva och känna. Men du kommer lära dig det också.

 Du kommer stänga av alla känslor ett period i ditt liv. Dricker, skrattar och leker istället. Du kommer vara nära att dö, bli riktigt illa behandlad känna ångest, du kommer träffa människor som bryr sig om dig trots att du stöter bort dom. Någonstans vänder det, du börjar prata igen om hur du mår. För att dom du träffar ifrågasätter hur du beter dig och undrar.

Nu vill du prata om allt, du kommer bli livrädd att få ångest eller återgå till samma självdestruktiva mönster. Fast du vet att du är starkare än så.

En grej till jag måste be om ursäkt för, du landade i Norrköping. Det beror på att du som sagt är monogam, du har ingen älskare och lämnade allt för en man. Du behöver inte försvara alla kvinnor som har blivit illa behandlad, alla är människor, alla har sitt eget bagage och sina trösklar att kliva över. Din kommer vara att tänka på dig själv, och då betyder det att inte leva ut alla andras drömmar för att dom inte vågar eller är rädd för förändring. Utan att leva i nuet och där du är.

Du har alltid varit tacksam för livet, kanske inte så rädd om det. Men alltid vetat att man ska vara glad för det man har. Du kommer ha jävligt kul, du kommer panta burkar för att ha råd att äta, men allt med självdistans. Du kommer bli missförstådd, men det blir man alltid. Du kommer lära dig att alla inte kommer vilja vara din vän. Konstigt jag vet, men personkemi existerar.

Du kommer leva, då får man räkna med motgångar. Det är dom du lär dig mest av.

Du kommer få barn med en kille som vill bo i Norrköping, du blir gravid igen. Med samma man, för han utvecklas och blir en man. Han kommer lära sig tvätta för din skull, han börjar prata känslor för din skull, han till och med kommer gråta, fast han aldrig gråter, av lycka när han håller eran dotter i famnen för första gången.

Du kommer låta honom följa sin dröm, det är inte lätt alla gånger, men ni är ett team.

Du kommer vara lycklig, du saknar såklart dina vänner och familj. Det är en nackdel, men det hade du gjort även om du bodde i New York.

P.s. Dina tuttar kommer växa, men tyvärr är du ändå inte nöjd utan saknar dina lagom småa som du faktiskt kunde gå runt med utan bh om du ville. Dom var sjukt snygga.