....att busa lite med henne fast hon ska sova. Kan inte låta bli att bara stirra, på allt hon gör. Tittar fortfarande om hon andas när hon sover alldeles för ofta. Det känns fortfarande overkligt att hon är här för att stanna. När hon vänder sig mot mig för att få tröst känner jag mig oövervinnerlig. Men det bästa som finns är när hon bubblar av skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar