Kan för första gången känna mig stolt över något jag presterat. Helt jävla genom mega stolt. Inget konstverk som är halvfärdigt men ändå hänger uppe för att inspirationen bara la av, inget som inte har ett enda tillrätta fixande eller som inte är perfekt. Jag är stolt över mig själv. Jag klarade av det. Jag har fått en underbar liten varelse, tryckt ut den. Andats skrikit skrattat. Men ut kom hon. Jag har blivit en av dom, en stolt morsa!
Välkommen till mamma klubben Linda.
SvaraRadera