02.17

Ja. Fortfarande vaken. Sitter och gråter. Har läst massa bloggar av folk som inte mår bra. Bla. en av en tjej som har borderline och blir illa behandlad av det svenska psyk. Undrar ibland hur dom tänker inom psykvården. Vet många som känner sig mer missförstådd och förvirrade efter prat med psykologer. Att dom inte lyssnar eller förstår att alla är olika oavsett om man har någon sjukdom eller inte. Det skrämmer mig. Att man inte får den hjälp man behöver. Att man kanske lättast blir hemskickad med ett recept. Jag vet att det är många som har blivit hjälpta också. Att det inte är dåligt överallt. Men ändå, det gör ont. En depression biter sig så hårt fast att man ibland har svårt att se någon utväg eller allt vackert som finns i världen. Ja jag reagerar mycket mycket starkare nu när jag är gravid. Men det är ändå skönt att veta att jag har kontroll. Att jag är nykter och inte letar en känsla som kan bränna på samma sätt. Som jag ibland gjorde förut. Jobbigt bara att Alex inte är här och kan hålla om mig. Tänk att bara lite värme från någon annan kan göra allt så mycket bättre.