Vet inte hur många av er som haft det, ångest.
Det riktigt brinner i mellangärdet och går inte att bli av med. Det behöver inte vara något särskillt det beror på utan allting. Fick träffa en psykolog, han målade en bild av en bägare. Väldigt pedagogiskt. Pilar på saker som rann i och sen blev den full och rann över. Det är nog något de får lära sig i skolan, har hört fler exempel på den där jävla bägaren. Bägaren som blev full och rann över.
Mitt liv blev inte som jag tänkte, inte något negativt. Men vissa dagar känner jag mig så liten och så värdelös. Söker bekräftelse, är nära till gråt, kan utlösas av minsta saker.
Nu har jag fått små piller som hjälper mig att sova, som ökar mitt dopamin påslag. Det bästa som hänt. För jag känner fortfarande. Men jag kan få lyckorus dagligen. Jag kan sova, ibland hela nätter.
Jag vet vad det beror på, jag behöver inte bevisa mig stark, jag sökte hjälp. Det modigaste jag gjort. Och det hjälpte, oftast är jag glad och du märker inte det på mig.
Men ibland är jag svag..
