lördag 23 juni 2012
måndag 11 juni 2012
Graviditet.
Jag fick höra att andra graviditeten går så fort. Man hinner inte ens tänka att man är gravid.
Tvärtom så gör jag inget annat än tänka och vänta. Första perioden var jag så otroligt rädd att något skulle hända, att något skulle gå fel. Jag var nogrannare än någonsin med vad jag åt och drack, livrädd att jag skulle orsaka något. Är lite tryggare i det nu när jag i alla fall känner att det rör sig och bufflar på, helt underbart. Men av någon anledning kan jag inte tro det, längtar så tills den fina ligger på mitt bröst och allt är bra. Den andas och är frisk.
I och med det, att alltid känna en konstant oro. Sover jag väldigt dåligt. Hormoner och humörsvängningar blir tusen gånger värre. Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar leka med Alma. Mitt tålamod, som jag i vanliga fall har en väldigt hög tröskel på får lida. Att alltid vara trött men inte kunna sova är så jobbigt, kroppen blir tyngre och jag bävar för att den faktiskt ska växa ännu mer.
Jag har jätte dåligt samvete för att jag "gnäller". Vet att vara gravid är en sådan gåva. Tro mig jag är otroligt tacksam. Jag vet att flera försöker gång på gång och vi behöver bara tänka gravid så händer det.
Men att bära en annan människa kan också vara en sådan börda, man är så maktlös. Man känner sådan kärlek till barnet som man aldrig har träffat att om något skulle hända går man under.
Problemet med andra barnet är ju att man vet precis vad man får och vad man skulle förlora.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)